Rätt tidpunkt för beskärning är när ‘björkarna har musöron’. I sydligaste Sverige kan man dock även beskära tidigare under vårvintern, då risken för frostskador är obetydlig. Annars kan en för tidig beskärning medföra frostskador, om vädret sedan blir kallt igen.

Om man däremot beskär för sent, tar man ju bort en del av rosens kraft, som den har hunnit lägga på de små bladen som man tar bort.

Snittet skall göras på rätt sätt och vara rent och slätt. Se till så att sekatören är vass och ren så att inte grenen krossas utan går rakt av. Klipp ner till frisk ved, alltså skall grenen vara vit inuti; är den brun, är grenen död just där, pröva då lite lägre ner tills den är vit.

Snittet skall vara något snett och luta ifrån knoppen så att vattnet rinner av, annars kan svampsjukdomar få fäste på det. Lämna inga längre tappar ovanför snittet, men klipp inte heller så nära att knoppen skadas. Klipp ovanför en utåtpekande knopp för att få en bred och yvig planta.

Dock kan man styra växtsättet på en klätterros så att man klipper ovanför en inåtpekande knopp om man vill ha en mer upprätt växt. I övrigt behöver klätterrosorna bara putsas något, de längsta spöna kan kortas ner och döda och skadade grenar avlägsnas.

De olika rosorna beskäres något olika.

Rabattrosor, alltså de vanligen under metern i höjd, nästan ständigtblommande rosorna med blommor i klasar floribundarosor eller en stor blomma per stjälk (storblommiga) i olika färger och storlekar, de som vi är vana att se i rabatter utmed gångvägar och husväggar, är oftast ganska moderna hybrider, som blommar på årskott, d v s på de nya skotten som växer fram under sommaren. De skall därför klippas ner ganska hårt, om man vill hålla dom buskiga och låga. De kan visserligen blomma bra även om man inte klipper så hårt, men blir då höga och kala nertill.

Miniatyrrosor, de vi köper blommande i kruka i snabbköpet eller i blomsteraffären, kan i södra Sverige faktisk övervintra ute! De är tjusiga som låga rabattkantsväxter eller i urnor och krukor. Beskärningen begränsar sig till putsning av skadade eller döda grenar, någon egentlig beskärning behövs alltså inte.

Landskaps- och coverrosor, även kallade marktäckande rosor, varav det under senare åren har kommit många nya sorter i handeln, är inte så välkända i Sverige. Men det är glädjande att det kommer allt fler sorter och färger, för dessa rosor är ypperliga för slänter och där man vill ha stora planteringar av enhetliga rosor som dessutom blommar nästan hela sommaren. De mest kända är nog ‘The Fairy’, Älvan, som ibland ses i hemträdgårdar, och Bonica, som kom redan 1982 och som man oftast ser i de offentliga planteringarna. Beskärning av dem kan utföras med häcksax om man så vill, men annars tar man bort äldre och skadade grenar och putsar de övriga till frisk ved. Efter första floret på sommaren kan man klippa ner de avblommade grenarna och få en ny blomning längre fram.

Stamrosor har vi också fått många nya sorter av under de senaste åren. Dessa är ympade på en rak stam av en tålig vildros. Då det endast är ympen som skall växa och blomma, tas ev. rotskott kontinuerligt bort så fort de visar sig. I övrigt behövs ingen hårdare beskärning, endast skadade eller döda grenar tas bort och kronan formas lite lätt vid behov.

Buskrosor: gammaldags - och parkrosor, vildrosor. Många rosor i denna grupp blommar på fjolårsved eller äldre. Där behövs därför ingen hårdare beskärning, endast skadade och döda grenar tas bort liksom de äldsta grenarna som slutat blomma.